Nu har jag gått en vecka över tiden. Det är inte klokt vad påfrestande det är. Tungt är rätta ordet, fysiskt och psykiskt.
Haft massor av förvärkar (som verkligen gör ont) och sammandragningar senaste veckan. En natt hann vi ringa hit barnvakt, ringa förlossningen som tyckte vi skulle komma upp och hämta bilen. Sen blev det lugnare och vi stannade hemma trots allt.
V 40 var barnlek jämfört med v 41 och 42 som jag gått in i nu. Men denna smärta och otymplighet är jag nu höggravid på riktigt. Well, inte så mycket mer att göra än att vänta. Snart hoppas jag för jag tycker synd om ungen om den ska behöva fylla år på julafton. Damn you Västra Götaland som låter oss gravid gå över 3 veckor, det är inte mänskligt. Nu gör jag mitt bästa för att hålla diverse virus och bakterier borta från hemma, vill inte ha sånt under förlossning eller första dagarna hemma. Peppar, peppar.
Hoppas på att få det här överstökat snart, snabbt och (tja i den grad det går) smärtfritt.
